Från ett fönster, en halv trappa ner på Gärdet lyser en stor neonskylt. ok ok sticker ut i området, och fokuserar med nöje på cravings, cider och ärlighet. Unmo har fått träffa paret Léonie och Linnea som tillsammans driver den varma och hemtrevliga restaurangen med mycket personlighet.

På ok ok möts man av en stor monter i vintage stil, fylld med färgsprakande ciderflaskor. Och Léonies inbjudande personlighet och kärlek till just cider, som med tanke på hennes barndom har en speciell plats på restaurangen.

– Jag växte upp i Schweiz, där jag och min familj besökte ofta vingårdar. Nästan alla vinmakare hade en liten produktion av cider, på de äpplen som plockats på gården och sedan fermenterats helt naturligt. Den alkoholfria varianten bjöds alltid vi barn på när föräldrarna istället botaniserade bland vinsorterna.

Cidern från barndomen har utvecklats till en passion som även Linnea tagit till sig. Bland de många naturvinsbarerna med tydligt fokus på juiciga, trendiga röda viner i Stockholms olika stadsdelar, har ok ok (som självklart också serverar en lista av väl utvalt vin) valt att lägga stort fokus på cidern istället. De vill lyfta fram lokala drycker så mycket som möjligt, och med tanke på att det faktiskt görs otroligt mycket cider i Norden, är drycken ett eminent val av representation.

– Cider ses ofta som för söt, men det finns en enorm variation och vi vill visa hur mångsidig den kan vara, säger Léonie.

Léonie och Linnea förklarar att många gäster förknippar cider med något som man kanske stött på för första gången i sin ungdom, och därför har en felaktig uppfattning om drycken. Men de förklarar också att intresset verkar öka. Gäster kommer hit just för att få upptäcka nya cidersorter.

Att det blev just på Gärdet Linnea och Léonie valde att öppna krogen är ingen slump. Paret träffades för första gången för ungefär sex år sedan.

– Jag pluggade konst i Stockholm då, och Léonie bodde i Luleå, säger Linnea.
Léonie hade under 11 år jobbat oavbrutet som kock på en del av Torontos mest prestigefulla krogar.

– Det var såklart en väldigt tuff och pressad miljö. Mat är stadens stora dragplåster och konkurrensen var stenhård, dessutom var jag ensam kvinna bland många män.

Även om det började bli vanligare med kvinnliga kockar under Léonies år i Toronto beskriver hon sin resa som kock som en utmaning, där man som kvinna alltid bemötts annorlunda.

– Jag har varit i branschen ett tag, och även om saker förändrats så finns det fortfarande skillnader i hur kvinnor och män behandlas. Det är svårt att inte jämföra sig, och jag har definitivt blivit betald mindre än mina manliga kollegor. Men jag hoppas att vi kan inspirera andra kvinnor att våga ta plats och göra sin egen grej, säger Léonie.

Efter att paret träffats bestämde sig Léonie för att flytta till Stockholm, där nya jobb och kärleken fanns. Efter några år på Oaxen blev lokalen på Gärdet aktuell.

– Det är faktiskt så att jag sett det här stället sedan jag var liten, min pappa Lennart drev en fiskbutik här i många år, men föreslog sedan för Léonie att de två skulle öppna en krog. Jag har också varit med sedan starten, men till en början var det Léonie och pappa som drev ok ok. Och sedan gick det snabbt, säger Linnea.

På några veckor och med en tight budget och mycket slit förvandlade Linnea och Léonie fiskbutiken till sin egen vision av en restaurang. Linnea, som pluggat på Konstfack, tog fram den grafiska profilen och allt visuellt till restaurangen. Hennes konstnärliga bakgrund fick menyerna, loggan och inredningen att genomsyras av kreativitet och personlighet. För paret var det viktigt att skapa en plats där människor kunde slappna av och njuta av maten, musiken och hela upplevelsen.

– Vårt mål var att skapa en restaurang där gästerna känner sig som en del av familjen. Jag ville att folk skulle känna oss och att vi skulle känna dem. Linneas pappa kände sina kunder, så den känslan tog vi med oss, säger Léonie.

– Ja precis, jag har ju sett det här området sedan jag var liten och förutom oss och några pizzerior är det ganska sömnigt här. Gärdet anses inte vara ett sexigt område, men vi har sett en förändring där det blivit trendigt att äta utanför innerstaden. Fler och fler i närområdet börjar upptäcka oss, och det är spännande att kunna erbjuda något annorlunda här, säger Linnea.

Linnea och Léonie är två eldsjälar som går i bräschen för att vara självständiga. Att jobba med lokala och små producenter är viktigt för dem, inte bara när det kommer till dryck utan även till mat. Dessutom ökar menyns spontanitet och känslan de vill förmedla.

– Jag inspireras av mina egna cravings och vad jag själv äter hemma. Det är inte ovanligt att jag tänker att "detta skulle vara perfekt på restaurangen", säger Léonie.

Hon berättar att i Toronto lärde hon sig se på sin matlagning som inte hörde hemma i ett specifikt geografiskt kök. Istället blandades alla olika kulturer till en unik och personlig smak som hon nu försöker förmedla på restaurangen.

– Vi försöker att inte vara för pretentiösa, och ibland skippar vi garnering om den inte tillför något till rätten, säger Léonie.
För Linnea och Léonie är det viktigaste med att driva krog att skapa en trygg och avslappnad miljö. De håller med varandra om att:

“Vi tar inte oss själva på för stort allvar, även om vi självklart bryr oss om vad vi gör.

FEM SNABBA:

Var äter ni helst i Stockholm?
Beroende på vad vi är sugna på, gillar vi ofta att äta bra fisk, då går vi till Portal. Coco Carmen. Triton. Svartengrens för kött. Det senaste stället vi var på var No 17 Palace för fantastisk kinesisk mat.

En ledig fredagskväll - vad dansar i glaset?
Vi älskar en bra vinbar lika mycket som en bra cocktailbar. Antingen ett riktigt gott vin på Chewies eller cocktails på Afterglow.

Om man besöker Stockholm - vad får man absolut inte missa?
Vår restaurang. Ta båten till Moderna museet och promenera tillbaka längs vattnet. Utsikten över Stockholm från Ersta.

Vad saknar ni i mat-och-vin-Stockholm?
Matscenen i Stockholm utvecklas fantastiskt och det finns mycket att utforska.

Vad hittar du på när du inte jobbar?
Vi går på yogaklasser, umgås med familj och vänner, har långa luncher, ser på utställningar, och försöker äta ute på små, oberoende restauranger. Linnea håller på med keramik.