Mittemot Eriksdalshallen, bland indiska krogar och ölhak där samma gäster suttit de senaste 20 åren, ligger Triton. Med ett väl utvalt gäng i köket, där det flesta har Michelinkrogar i bagaget, öppnade restaurangen för snart två år sedan.

Utvändigt möts man av en stor neonskylt med röda bokstäver i ett brasserieinspirerat typsnitt: Restaurang Triton. Invändigt rör sig atmosfären åt ett annat håll. Med en blå tapet med motiv av vågor, spontant upphängda tavlor och stora blommor i bohemiska buketter känns det rymliga rummet snudd på oväntat. Inredningen är ungdomlig och uppfriskande, och inte särskilt uträknad, som så ofta på Stockholms krogar i samma kategori.

Vi slår oss ned vid ett runt bord och får veta att vi kommer serveras en satt meny, med amuse bouche, förrätt, pasta och varmrätt. Servitören förklarar att om man vill kan man lägga till ostron, en mellanservering och efterrätt. Det vill vi göra. Jag kan inte tänka mig att gå härifrån utan efterrätten: korsisk persika med zabaione och lagerbladsglass. Men kvällens servering börjar inte där, utan med ett glas champagne och ostron, och därefter en grön tomatbuljong med dillolja som rensar paletten.

En av kockarna kommer fram till bordet och presenterar förrätten för oss. Han pratar ambitiöst om de fina grönsakerna från Skilleby. Vi är där i perfekt säsong, sensommar eller snarare tidig höst. På tallriken ligger vackert utplacerade grönsaker; blancherade tomater, aubergine, vaxbönor Allt i en smörig kycklingsky.

Vi njuter. Middagen går som på räls. Nästa rätt blir hummer i en majssås med koriander och dill som garnityr. Därefter en ricottafylld ravioli med skummig sås, basilika och sardeller. Varmrätten är en showstopper: perfekt tillagad marulk med blancherad kronärtskocka och fänkål, men det som sticker ut mest är såsen. Kocken presenterar den som “sauce bouillabaisse".

– Ja alltså egentligen finns det ju inget som heter så, men såsen smakar verkligen bouillabaisse. Den är gjord på marulkens ben, Pernod och saffran.

Och han har helt rätt. Såsen smakar verkligen bouillabaisse, och helt fantastiskt. Utöver de klassiska smakerna i moderna kombinationer på tallriken, serveras vi otroliga viner med personliga presentationer av kvällens personal.

Till slut blir det dags för det jag sett fram emot: dessert. Den simpla rätten är spartanskt men stilrent upplagd och håller precis det jag tyckte mig tro att den lovade.

Triton är platsen för dekadens. Här skäms man bort på ett prestigelöst och självklart sätt. Och det är precis så jag vill ha det.