Stockholm by Food - Bacchanale

I en stor lokal med råa betongväggar, lågt hängande bordslampor och stearinljus som ser ut att ha stått på borden i månader, hörs alternativ 70-talsrock och sorlet från Stockholms mest nyfikna restauranggäster. Trots att Bacchanale bara varit öppet i veckor, känns det ombonat. Personalen rör sig vant längs de bruna träborden och guidar, med säkerhet, gästerna bland de många vinvalen. Insynen till det öppna köket vittnar om träffsäkra men stundtals oväntat goda smakkombinationer, som stilfullt och avskalat läggs upp på tallrikar med Bacchanales logga på, tryckt i en senapsgul nyans.

Kalle Ramberg, som varit med och grundat krogen och nyligen lämnat Främmat bakom sig, föreslår ett lätt, somrigt rödvin till vår första beställning av fyra stycken Sardin farci, parmesanfyllda sardiner. Vi ställer oss på den blivande uteserveringen för att njuta av majs snåla solstrålar. Men det dröjer inte många sekunder innan dörren öppnas och vi möts av vår första rätt. Sardinerna intas på en trottoar på Södermalm men smakar som att sitta på en uteservering vid Medelhavet.

Nästa servering består av ytterligare tre fiskrätter: en perfekt tillagad slätvar med bearnaiseslungad spenat, makrill med rökt aubergine och kycklingsky och en tonfiskclamato med grillad vattenmelon. Allt är genomtänkt, och sköljs ner med en röd Pinot d’Aunis.

Till höger om vårt bord, precis intill de stora fönstrena som vätter mot gatan, står ett inbjudande fat med ostar. Personalen går, vid varje beställning av en osttallrik, fram till bordet för att skära upp eleganta skivor av fyra sorters ostar. Och osttallrikarna har hög åtgång. Gästerna omkring oss varierar i både ålder, ljudnivå och klädstil men verkar alla ha oerhört trevligt. Kanske med tanke på den lättsamma känslan servisen lyckas förmedla vid servering. Än en gång känns det som man transporteras från Stockholms vårdammiga gator till ett land med sydligare breddgrader.

När sötsuget slår till bekräftar personalen att vi går i rätt tankar kring våra planer på dessert. Pistageglass med inkokt rabarber, mandelflarn och italiensk maräng blir ett självklart val till alla vid bordet. Desserten presenteras vackert med en bränd, spritsad marängspiral som lock, till allt det härliga som finns där under.

Runt bordet märks det att middagen börjar lida mot sitt slut, men ingen vill riktigt gå hem. Vi bokar snabbt in ett bord till onsdagslunchen för att slippa sakna Bacchanale för mycket. Det är en ynnest att få bo i samma stad som denna blivande Södermalmsklassiker.

Text och bild: Olivia Henriksson

Unmo—Sveriges största mötesplats för restaurangbranschen.
Connecta med tusentals kollegor och arbetsgivare, inspireras och hitta ditt drömjobb på ett och samma ställe 🙏🏻 Är du inte medlem än? Gå med i Unmo!